“Lever långsamt, tänker djupt, klär mig som om varje dag spelar roll.”
Men alltså det här med att skriva en “om mig”-sida är lite konstigt, va? Man ska på något sätt försöka sammanfatta sig själv i ett par stycken, och ändå vet man att det bara är ett ögonblick i tid. En version av en själv. Men okej, jag försöker.
Jag heter Viktoria, är 23 år och bor på Södermalm i Stockholm. Till vardags jobbar jag deltid i en blomsterbutik ett jobb jag trodde var tillfälligt men som visade sig vara en av de bästa sakerna som hänt mig. Det finns något med att ha händerna i blommor, att skapa något vackert av det som annars bara vissnar. Det lärde mig närvaro på ett sätt som ingen bok har gjort.
Vid sidan av det pluggar jag till socionom på Stockholms universitet. Inte för att det låter fint, utan för att jag alltid lyssnat bättre än de flesta. Folk berättar saker för mig på busshållplatser. Det har alltid varit så. Jag tänkte lika gärna göra det till ett yrke.
Varför den här bloggen?
Jag scrollade sönder mitt flöde och tröttnade på det perfekta. Allt såg likadant ut. Samma ljus, samma poser, samma produkter. Jag ville ha något som kändes som ett liv med skrynklor, halvfärdiga tankar och äkta morgnar.
Så det är det jag försöker skapa här. Inte en katalog, utan ett samtal. Om mode och second hand-fynd, om att laga mat med William på söndagar, om Fikon som alltid väljer att sätta sig på det plagg jag just strykt. Om att vara ung och försöka lista ut livet utan att förlora sig själv i processen.
Vad hittar du här?
Stil och second hand-fynd som faktiskt håller. Morgonrutiner som ser ut som liv och inte som reklamfilmer. Tankar om relationer, kroppsbild och vad det innebär att ta hand om sig själv på riktigt utan skuldkänsla och utan ständig optimering. Hemmet som en pågående process. Blomsterbutiken bakom kulisserna. Och emellanåt: Fikon.
Om du är här för att du vill leva mer intentionellt men inte vill ge upp glädjen tror jag vi kommer att trivas ihop.
Välkommen in. 🌿
— Viktoria
Leave a Reply